Den tolfte maj 1496 i Uppland föddes Gustav Eriksson Vasa, son till riksrådet Erik Johansson och Cecilia Månsdotter. Gustav hade sju syskon, men fyra dog i ung ålder, och ytterligare två dog som fångar hos danskarna. Genom detta kan man tänka sig att Gustav tidigt fick ett ansträngt förhållande till Danmark och till danskarna, Detta förhållande försämrades ytterligare när både hans far och hans svåger dödades av Kristian Tyrann i Stockholms blodbad.

Gustav var i sina unga år med i Sten Sture den yngres armé, men blev tagen som gisslan av danskarna i slaget vid Brännkyrka. Efter ett antal månader i fångenskap lyckades han fly till Lübeck, där han blev kvar ytterligare en tid innan han återvände till Sverige.

När Gustav hade varit i Sverige en tid nåddes han av budet om Stockholms blodbad. Den danske kungen Kristian II hade tagit Stockholm, och på sin kröningsfest dödat ett stort antal biskopar, adelsmän och andra som tidigare varit hans fiender. Både Gustavs far och flera andra släktingar hade dödats, och hans mor och systrar kastats i fängelse. Han själv hade fått sina gods och gårdar indragna och var eftersökt i hela landet.

Gustav drog till Dalarna, där han efter mycket om och men fick med sig dalkarlarna i ett uppror mot Kristian II. Hans armé växte och snart sträckte sig hans anhängare långt utanför Dalarna. Gustav blev av sina följeslagare utsedd till riksföreståndare av Sverige, och fler och fler viktiga, rika adelsmän anslöt sig. Till slut lyckades Gustav och hans armé inta både Stockholm och Kalmar (som var huvudstad i unionen mellan Sverige och Danmark, Kalmarunionen) och Gustav utsågs till kung av Sverige den 6:e juni 1523 i Strängnäs. Några år senare, 15:e januari 1528, kröntes han i Uppsala domkyrka.