Den svenska stormaktstiden inleds med att Gustav II Adolf intar Sveriges tron.

Gustav II Adolf föddes på slottet Tre Kronor i Stockholm år 1594 och var son till Karl IX. Gustav Adolf

uppfostrades redan från unga år till att ta över tronen, det sägs att han bara nio år gammal satt med i riksrådets överläggningar. Han utbildades i främmande språk, retorik och krigskonst. När Gustav Adolf var 16 år gammal dog hans far, och som sjuttonåring blev han krönt till Sveriges kung, även om han gav ganska mycket makt till rådet och Axel Oxenstierna.

Det Sverige som Gustav Adolf tog över efter sin far låg i krig med ett antal olika länder, och Gustav Adolf fortsatte dessa krig i några år innan han lyckades sluta fred.

År 1630 gick Sverige och Gustav II Adolf in i det trettioåriga kriget på protestanternas sida, främst för att man såg det katolska tysk-romerska riket som ett hot. Men kriget gick inte som Gustav II Adolf hade tänkt sig, och den 6:e november 1632 red kungen vilse i dimman och stupade i slaget vid Lützen.

Gustav II Adolf var en krigarkung som också kallades för Lejonet av Norden och intog stora landområden. Men under hans styre utvecklades också Sverige inom sina gränser. Uppsala universitet växte, gymnasium bildades och Axel Oxenstierna lade grunden för den svenska byråkratin.

Gustav II Adolf var förälskad i Ebba Brahe, men avråddes från att gifta sig med henne. Han gifte sig istället med Maria Eleonora av Brandenburg. De fick tre barn tillsammans, men bara dottern Kristina överlevde till vuxen ålder.