Karl var bara fyra år gammal när hans far, Karl X Gustav, dog och han blev kung i Sverige. Men en fyraåring kan inte styra ett land, och därför tillsattes en förmyndarregering bestående av högadel som skulle regera tills kungen var myndig.

Karl ansågs som klent begåvad och tafatt, men det av det man kan tolka idag kan man dra slutsatsen att kungen var dyslektiker. Men när Karl fick komma ut i naturen och sitta till häst blev han som en annan människa. Där trivdes han och där agerade han som en kung.

När han var 17 år gammal förklarades han myndig och övertog på pappret styrandet av Sverige, men i själva verket var det fortfarande förmyndarregeringen som styrde. Denna regering hade förhandlat med Frankrike, och i utbyte mot pengar lovat att Sverige skulle gå i krig tillsammans med Frankrike, om Frankrike så önskade. Det gjorde Frankrike och Sverige tvingades nu att gå ut i krig mot Tyskland, där de snabbt blev besegrade. Denna förlust var inte så betydelsefull, men Danmark såg nu sin chans att ta tillbaka Skåne.

Nu insåg kungen att Sveriges armé inte var vad den hade varit, och han tog över mer av makten från förmyndarregeringen som hade misskött sig så grovt. Han började rusta och träna upp armén igen, vilket han visade sig vara mycket skicklig på.

I slaget vid Lund tog Karl XI sin första viktiga seger mot danskarna, den långa sviten av nederlag bröts och när freden slöts år 1679 hade Sverige inte förlorat några betydande landområden.

Karl XI var en många gånger grym och hård härskare, som inte tvekade att beordra att alla män i en ort skulle dödas, och som till och med sades umgås med tankar på att deportera alla skåningar (som han inte litade på) till Baltikum.

Karl XI gjorde vid riksdagen år 1680 sig själv till enväldig härskare över Sverige, och införde också reduktionen, som gjorde att kronan kunde dra in mängder av gods och egendomar från adeln. Denna reduktion räddade statskassan, och var populär bland bönderna eftersom att den gjorde adeln mindre mäktig i byarna.

Karl XI var inte mycket för hovlivet och allt vad det innebar, han höll allra helst till ute i fält eller i stallet med hästarna. När han inte var ute i krig eller fattade politiska beslut red han kors och tvärs genom landet för att kontrollera att allt gick rätt till, mönstra soldater och träna sina trupper.

Han dog 41 år gammal i magcancer.