Under senare delen av 1700-talet effektiviserades jordbruket, de många små gårdarna slogs ihop till större. Detta innebar att färre män behövdes för att bruka åkrarna, och många blev arbetslösa. Detta fick människor att börja flytta in till städerna, där de snabbt växande industrierna kunde erbjuda arbete. Detta kallas för urbanisering

I Storbritannien fanns det dessutom gott om järnmalm och annat som industrin behövde, vilket ytterligare drev industrialiseringen framåt. En viktig uppfinning som gjorde så att det över huvud taget var möjligt att börja bedriva produktion i fabriker var ångmaskinen.

En bransch där industrialiseringen verkligen tog fart var textilbranschen. Man började använda ångdrivna spinnmaskiner och ångdrivna vävstolar. Detta gjorde att man kunde producera mycket tyg till en lägre kostnad.

Järnvägen var någonting annat som var mycket viktigt för att man skulle kunna industrialisera landet. Med de nya ångdrivna tågen kunde man snabbt transportera varor och råvaror långa sträckor.

Det växte fram stora städer, där arbetare ofta bodde och arbetade under svåra förhållanden. Ur detta föddes fackföreningsrörelser som undan för undan lyckades förbättra villkoren för arbetarna. Under den industriella revolutionen förändrades samhället från att vara ett bondesamhälle med den största delen av befolkningen på landsbygden, till att bli ett industrisamhälle där nästan alla bodde i städerna.