År 1290 dog den svenske kungen Magnus Ladulås, och efter sig lämnade han tre minderåriga söner. Den äldste sonen, Birger Magnusson, var bara 10 år gammal, och landet styrdes därför av en förmyndarregering ledd av Torgils Knutsson. Men Birgers bröder, särskilt Erik, ville också väldigt gärna vara kung, vilket ledde till ett minst sagt spänt förhållande mellan bröderna.

Under det som benämns som Håtunaleken tillfångatog Erik tillsammans med den andra brodern Valdemar Birger och spärrade in honom i Nyköpingshus. Bröderna var mycket bittra och arga på Birger, eftersom att de tidigare hade tvingats skriva på en förordning som innebar att de inte fick föra någon egen utrikespolitik, samt att de inte fick uppehålla sig vid hovet utan Birgers godkännande.

När Birger till slut släpptes fri tvingades han gå med på att dela riket i tre delar. Nu verkade allt vara frid och fröjd, och efter några år inbjöd Birger sina båda bröder till sitt slott i Nyköping för en julfest. Bröderna tackade ja, och stämningen var hög. Men Birger hade inte glömt Håtunaleken, och var fast besluten att hämnas. Han och hans män tillfångatog Erik och Valdemar och låste in dem i fängelsehålan, där de dog, enligt sägnen en långsam svältdöd.