Innan vi började hugga granar och ställa dem inomhus och pynta dem inför julen, var det vanligt att ställa en gran med endast en gren på var sida om ytterdörren. Det gjordes alltid den 21 december, på Tomas-dagen. Det markerade att julen var på ingång, men det sades också att dessa granar skyddade mot ondskefulla väsen.

Den slags julgran som vi har idag med pynt och juleljus har sitt ursprung i Tyskland, och i Sverige gjorde den sin entré på en herrgård i Södermanland på 1700-talet. Ljusen i granen var då gjorda av vax, och under granen placerades julklapparna. Under slutet av 1800-talet fanns det en julgran i de allra flesta svenska hem. De som var trångbodda hängde granen i taket, eller ställde en mindre gran på ett bord. Under mellankrigstiden började det bli vanligt med större julgranar på allmänna ställen som till exempel torg. Idag finns det julgranar på torg i de allra flesta städerna i landet.

I slutet av 1980-talet kom plastgranarna. och fördelarna med dessa är att de inte barrar, de behöver inte vatten och de är lämpliga för allergiker, varför de ofta används på skolor och arbetsplatser. Plastgranar är, enligt Naturskyddsföreningen, ett dåligt val sett ut miljösynpunkt. En annan nackdel med plastgranar är att de – även om det finns konstgjord sådan – saknar den naturliga, härliga doften.