Stockholms blodbad

År 1520 marscherade den danske kungen Kristian II, också kallad Kristian Tyrann, in genom Stockholms stadsportar. Han hade besegrat och dödat den svenske kungen Sten Sture den yngre, och nu skulle Sverige tvingas in i union med Danmark. Den svenske ärkebiskopen Gustav Trolle krönte honom till kung av Sverige och Danmark, och unionen var nu ett faktum.

Och Kristian Tyrann ville till varje pris se till att det förblev så. Alla som på något sätt hade varit emot unionen med Danmark måste alltså röjas ur vägen. Men Kristian behövde ett svepskäl, en anledning att anklaga och döda de som stått honom emot, och som han tidigare lovat låta vara ifred. Detta svepskäl får han genom den danskvänlige ärkebiskop Gustav Trolle, som en tid innan blivit avsatt och fråntagen sitt gods. Gustav Trolle, som nu är återinsatt som ärkebiskop, hävdar nu att man kan anklaga alla de som var med om att avsätta honom för kätteri. Dessa personer råkar också vara samma personer som kung Kristian vill röja ur vägen.

Sagt och gjort. Man bjuder in alla Kristian Tyranns tidigare fiender till en stor fest på Stockholms slott, som pågår i flera dagar. Men på den tredje dagen låstes portarna och en rättegång inleddes. Gustav Trolle läste upp ett klagobrev, där han anklagade ett antal människor för kätteri. Alla de biskopar, adelsmän, rådsmän, borgmästare och andra som hade varit med om att avsätta Gustav Trolle, och som dessutom hade varit motståndare till unionen med Danmark, dömdes till döden.

På måndagen 8 november 1520 fördes de dömda ut på Stortorget i Stockholm, och det som senare skulle komma att benämnas Stockholms blodbad inleddes.

Först avrättades de båda biskoparna Mattias och Vincent genom halshuggning med svärd. Därefter avrättades även de övriga adelsmännen med svärd. Stockholms borgmästare och rådsmän avrättades genom hängning samma dag. Följande dag fortsatte blodbadet med att tjänare och medhjälpare till adelsmännen också avrättades. Två av de män som avrättades under dessa dagar var Gustav Vasas pappa och svåger, vilket i hög grad bidrog till att Gustav Vasa blev så fast besluten att bli av med danskarna.

Man säger att det rann så mycket blod att det var blod istället för vatten i rännstenen runtomkring Stortorget.

Efter några dagar samlade man ihop de döda kropparna och brände dem på ett stort bål. Sten Sture den yngre hade dött flera månader tidigare , men man grävde upp hans kropp och brände den tillsammans med de andra avrättade.

Kristian Tyrann försökte lösa sina popularitetsproblem genom att helt enkelt döda de som inte gillade honom. Han ville också genom sitt handlande stärka unionen mellan Sverige och Danmark. Men han fick inte som han önskade. Bara några år senare befriades nämligen Sverige från danskt styre genom en ung man, vars far och svåger hade dödats av Kristian, en ung man vid namn Gustav Eriksson Vasa.